En lång, tuff vår
Ett dilemma med att försöka blogga om kroniskt trötthetssyndrom är att när sjukdomen slår till så orkar jag precis ingenting. Inte ens att blogga. Min prioritering står fast, viktigast av allt är alltid min egen hälsa. Näst viktigast är att klara mitt jobb. Sen finns det andra plikter, som jag visserligen försöker hålla till ett minimum, men i den mån de finns måste de klaras av. Först därefter kommer det som jag gör bara för min egen skull, och inte ens där ligger bloggandet i topp. Nå väl, det blev en lång och tuff vår. I mitten av januari började jag på nytt jobb. Nervös på gränsen till skräckslagen var jag förstås för hur jag skulle klara av ett kvalificerat jobb efter flera års frånvaro från världen. Förra årets jobb, som skulle vara ett sommarjobb på Bosjökloster slott, men som varade i sju månader, var vansinnigt roligt, men också fysiskt ansträngande och ibland utomhus. Hon som är liten, klen och frusen önskade sig ofta ett kontor, där hon kunde få sitta på rumpan och anv...