Svarta hål och körsbärsblom

  Torsdag i november. En helt vanlig jobbdag med mest utomhusfix och inga som helst turister. En körrepetition i församlingshemmet på kvällen. Körrep efter jobbdag är för mycket för mig när som helst och den totala utmattningen är förväntad. Däremot inte det plågsamma dånet inne i huvudet under körrepet. Brukar det verkligen vara så här högljutt? Jag vill bara gå hem och stoppa huvudet under täcket. Äntligen hemma och dånet inne i huvudet fortsätter. Jag somnar gott, men vaknar vid midnatt i en pöl av svett. Vaknar en gång till vid tretiden och har ont i halsen. Så klart, jag har fått en bacill. Det förklarar förstås den jobbiga kvällen också. Förkylningen varar fredag och lördag. På söndagen är jag helt återställd. Tror jag. Vad betyder egentligen återställd? Jag återgick till jobbet och blev ännu mer utmattad. Då började jag fundera på hur jag ska veta när infektionen är över. Infektionskänsla i kroppen, värk i musklerna, hyperstress och utmattning. Dånet inne i huvudet som komme...

  Tisdag 6:e juli 2021 Länge var jag rädd för vaccinet och visste inte om jag skulle våga ta det alls. På omvägar fick jag höra talas om möjligheten till en övervakad spruta på sjukhus, det vill säga med personal som håller extra koll på de personer som har ovanligt stor risk för biverkningar. Eftersom jag ändå hade en tid bokad på vårdcentralen, tog jag upp frågan med min läkare. En vecka senare blev jag uppringd och inbokad för att få min första spruta på sjukhuset i Malmö den 1:a juli. Allt gick bra. Jag fick ingen allergisk chock, men det hade jag heller inte förväntat mig. Det är bara nötter som har orsakat sådant tidigare. Biverkningarna blev de förväntade/förvarnade plus extra påslag av de gifter som jag redan håller på att rensa ut. Magen har strulat en del, men inte gett upp helt. Dock tillräckligt för att orsaka ett par oroliga nätter. Framför allt är det tufft att orka fyra arbetsdagar på raken och jag känner att jag inte hinner vila ifatt när jag inte får sova till...

  Bara veckor innan jag fick den första corona-sprutan hade jag en kortvarig förkylning. Nedanstående hittar jag i dagboken från de där förkylningsdagarna i juni 2021. Jag förundras över den positiva stämningen i mina anteckningar. Allt det positiva som försvann och glömdes bort under andra halvan av året. Det gör mig glad att hela dagboken inte bara är misär. Tisdag 15:e juni 2021 Förkyld. Jag har hunnit glömma hur det känns att ha ont i halsen på riktigt. Jag tackar mest corona-isoleringen för att jag har sluppit ända sen i mars förra året. Självklart kommer förkylningen när det passar som sämst, men det gör ju förkylningar alltid. När man tänker efter lite närmare, passar det egentligen alltid väldigt illa. Idag hade jag ett läkarbesök inbokat, som jag har fått vänta på i fem veckor. Dessutom en social sammankomst med damkören, som jag visserligen har sjungit i i ett och ett halvt år, men eftersom vi mest har haft distansrepetitioner och alls inga sociala evenemang, kan jag inte...