En helt vanlig förkylning 2, ansträngningsutlöst försämring

 

Torsdag i november. En helt vanlig jobbdag med mest utomhusfix och inga som helst turister. En körrepetition i församlingshemmet på kvällen. Körrep efter jobbdag är för mycket för mig när som helst och den totala utmattningen är förväntad. Däremot inte det plågsamma dånet inne i huvudet under körrepet. Brukar det verkligen vara så här högljutt? Jag vill bara gå hem och stoppa huvudet under täcket.

Äntligen hemma och dånet inne i huvudet fortsätter. Jag somnar gott, men vaknar vid midnatt i en pöl av svett. Vaknar en gång till vid tretiden och har ont i halsen. Så klart, jag har fått en bacill. Det förklarar förstås den jobbiga kvällen också. Förkylningen varar fredag och lördag. På söndagen är jag helt återställd. Tror jag.

Vad betyder egentligen återställd? Jag återgick till jobbet och blev ännu mer utmattad. Då började jag fundera på hur jag ska veta när infektionen är över. Infektionskänsla i kroppen, värk i musklerna, hyperstress och utmattning. Dånet inne i huvudet som kommer och går. För mig är det ju bara en helt vanlig dag på jobbet, men samtidigt är det symptom på infektion. 


Ett huvudkriterium för diagnosen kroniskt trötthetssyndrom är så kallad ansträngningsutlöst försämring. När jag läste det första gången kändes det luddigt och svårgreppbart. Jag behövde fundera ett tag på om det verkligen stämde in på mig. Men jo, under mitt första år som arbetslös försökte jag periodvis hålla igång med cykelturer och promenader. Jag däckade i soffan med svår frossa varje gång jag hade varit ute och rört på mig. Ibland kunde en enda promenad till mataffären göra att jag tvingades stanna i soffan i flera dagar efteråt. Ansträngningsutlöst försämring av tillståndet, helt klart, men försämringen var så vitt jag kan minnas aldrig bestående. Visst gick allmäntillståndet ständigt upp och ner i en evig berg- och dalbana, men jag upplevde inte att bestående försämringar orsakades av fysisk aktivitet.


När jag så småningom började må bättre började jag också experimentera med fysisk aktivitet. Jag testade olika metoder för återhämtning efter mina aktiviteter och lärde mig vad som krävs och vad som fungerar för mig. Då började jag uppleva att jag mådde bättre av att röra på mig, även om återhämtningen ibland var plågsam och alltid tog lång tid. Jag upplevde fortfarande inga bestående försämringar, ju mer jag orkade röra på mig, desto bättre mådde jag. I längden.


"Pacing är en metod som syftar till att skapa en balans mellan aktivitet och vila. Detta görs genom en individuell plan med dagliga aktiviteter enligt teorin om att varje individ tål olika mycket ansträngning och att försämring sker om denna gräns passeras." Citerat ur Region Skånes rekommendationer för behandling av patienter med kroniskt trötthetssyndrom. I höstas fick jag uppleva den sortens plötsliga försämring, men överansträngningen orsakades inte av fysisk aktivitet utan av en infektion.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bild
  Om man sjunger i en av Sveriges bästa körer och trivs med det, varför väljer man då att sluta? Att få sjunga med kören Carolinae Röster har varit en ynnest. Likaså att varje vecka få sjunga i Lunds vackra Allhelgonakyrka med dess magiska akustik. Men det är just kyrkan som tvingar mig att sluta. Luftkvaliteten och innemiljön i kyrkan har fått mig att må dåligt många gånger under de senaste åren, men när höstterminen började för några veckor sedan blev jag sjuk på riktigt. Allt började någon gång under 2023 eller 2024 . Näsan rann så fort jag kom in i kyrkan och ögonen började rinna efter någon timme. Efter ett par timmars körrepetition var rösten slut och kraxade obehagligt. Allt gick över till nästa dag och värre än så blev det inte. Under hösten 2024 blev jag medveten om att temperaturen i kyrkan gjorde stor skillnad. Direkt efter sommaruppehållet, när det fortfarande var varmt både ute och inne, hade jag inga besvär alls. Problemen började i september, när det blev kallare oc...
Läs mer

Höstens första bakslag

I fredags kväll skulle Thomas och jag träffa en av hans många kusiner som var på besök i Helsingborg med sin man. Normala människor går förstås ut på restaurang för att umgås, men jag orkade inte med organiserandet och oron som det innebär för mig. Först måste jag hitta en restaurang som verkar servera mat som jag tål och sen prata med dem för att få det bekräftat, helst i förväg, och till sist oroar jag mig ändå för att äta nåt olämpligt som gör mig sjuk. I stället fick vi låna svärfars lägenhet och laga vår egen middag. Självklart fick vi en fin kväll med trevligt umgänge och god mat. Första gången jag vaknade på natten hade jag kramp i en fot. Det händer då och då, och för det mesta räcker det att kliva ur sängen och sätta foten mot golvet för att bända tillbaka den i rätt läge. Jag somnade om och sov i två timmar till, men efter klockan tre på morgonen var det omöjligt att sova mer. Att jag är galet hungrig mitt i natten är ett säkert tecken på att något är fel. Jag gick upp och ...
Läs mer

Undernäring 1

  Den läkartid jag hade bokad på vårdcentralen i juni 2021 fick bli en telefontid i stället, eftersom jag vaknade med ont i halsen samma morgon. Jag brukar störa mig på att läkare inte intresserar sig för helheten, utan fastnar för ett enda av mina många symptom och utreder det, som om ett symptom är fristående från alla de andra. Den gången fastnade läkaren för min saltkonsumtion och tyckte att det var väldigt konstigt att jag tycker mig må bättre om jag tillför extra salt mest varje dag. Under hösten funderade jag, helt utan anledning, på om läkaren skulle ha fastnat för något annat än just saltet om vi faktiskt hade träffats den där dagen i juni, i stället för att bara prata i telefon. Det uppenbara svaret är att jag är mager, vilket inte går att se över telefon. Det var inledningen till att börja ta frågan om undernäring på allvar. Jag bokade en telefontid med dietisten på vårdcentralen. Vi pratades vid och konstaterade att jag ändå är stabil, inte i fritt fall, så det var inte...
Läs mer