En helt vanlig förkylning 1, perspektiv på tillvaron

 

Bara veckor innan jag fick den första corona-sprutan hade jag en kortvarig förkylning. Nedanstående hittar jag i dagboken från de där förkylningsdagarna i juni 2021. Jag förundras över den positiva stämningen i mina anteckningar. Allt det positiva som försvann och glömdes bort under andra halvan av året. Det gör mig glad att hela dagboken inte bara är misär.

Tisdag 15:e juni 2021

Förkyld. Jag har hunnit glömma hur det känns att ha ont i halsen på riktigt. Jag tackar mest corona-isoleringen för att jag har sluppit ända sen i mars förra året. Självklart kommer förkylningen när det passar som sämst, men det gör ju förkylningar alltid. När man tänker efter lite närmare, passar det egentligen alltid väldigt illa.


Idag hade jag ett läkarbesök inbokat, som jag har fått vänta på i fem veckor. Dessutom en social sammankomst med damkören, som jag visserligen har sjungit i i ett och ett halvt år, men eftersom vi mest har haft distansrepetitioner och alls inga sociala evenemang, kan jag inte ens namnen på alla ännu. I morse, när jag trodde att det skulle bli pannkaka av hela dagen, återkom känslan av att någon försöker förstöra maximalt just för mig. Varför skulle förkylningen komma just idag?

Efter att ha gråtit en stund och fått en välbehövlig kram kontaktade jag vårdcentralen, som naturligtvis gjorde om läkarbesöket till ett telefonsamtal i stället. Inga problem alls.

När det gäller körsamkvämet var det rätt många som fick lämna återbud av olika skäl. De som faktiskt träffades i kväll hade säkert jättetrevligt, men sannolikheten är stor att det blir fler chanser den här sommaren.


En helt annan reflektion kom för mig på kvällskvisten. Jag känner mig risig, med lätt feber, värk här och där och fortfarande väldigt ont i halsen. Ändå mår jag bättre idag än jag gjorde en helt vanlig, förkylningsfri dag för ett år sen. Det tål att tänkas på.

Torsdag 17:e juni 2021

Flow!

Tredje förkylningsdagen. Naturligtvis fastar jag, bara för att jag är förkyld. Ibland fungerar det och förkylningen går över kvickt, ibland fungerar det inte, som den här gången när fastandet inte verkar göra någon skillnad alls.

På eftermiddagen pysslade jag lite i trädgården. Medan jag kröp på knä och rensade ogräs på en igenväxt trädgårdsgång, lättade trycket i huvudet, näsan rann lite mindre envist och jag kom in i en känsla av flow som jag inte har upplevt på länge. För ett år sen övade jag på att fokusera på en enkel uppgift i taget och bara göra klart. Min överhettade och splittrade hjärna ville ständigt få mig att gå iväg och göra något annat, eller så tvingade ren fysisk utmattning mig att ta täta vilopauser.

Flow - det känns som en lyckad meditation eller ett perfekt yogapass, men utan någon särskild ansträngning. Det bara kommer, och det känns värdefullt att förmågan har återkommit till mig.

Onsdag 23:e juni 2021

Förra veckans förkylning gick över. På lördagen kände jag mig friskare än någonsin. Söndagen och måndagen var ok, även om måndagen på jobbet kändes lite som om jag hade backat i tillfrisknandet från de andra problemen. Under första delen av våren har jag blivit så mycket friskare så fort att det har varit svårt att hänga med. I maj stannade förbättringarna av och jag blev otålig, eftersom hälsotillståndet borde fortsätta att förbättras men jag upplever att inget händer. Jag bokade tid hos läkare för att se om jag kan komma vidare den vägen. Besök hos gynekolog i mitten av maj visade att jag har en bit kvar till klimakteriet och uppmätta värden verkar vara ok. Inget där att oroa sig för eller skylla på. Tid hos läkare på vårdcentralen fick jag vänta lite längre på. Vi talades vid i telefon i förra veckan. Min onda hals såg förstås till att jag inte kunde gå till vårdcentralen, men jag hade lyckats byta tillbaka till samma läkare som jag har träffat förut, och jag vet att hon brukar lyssna på mig och förstå vad jag försöker beskriva.

Kommentar

Där tog dagboksanteckningarna pre-vaccin abrupt slut. Läkaren och jag hade en vettig diskussion om diagnosen kroniskt trötthetssyndrom, som jag ju har kommit på själv, men som accepterades, om saltkonsumtion och behov av provtagning och om nödvändigheten av en övervakad vaccinering.

Vaccineringen beskrivs under rubriken Corona-vaccin och saltdiskussionen kommer att återkomma under rubriken Salt.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bild
  Om man sjunger i en av Sveriges bästa körer och trivs med det, varför väljer man då att sluta? Att få sjunga med kören Carolinae Röster har varit en ynnest. Likaså att varje vecka få sjunga i Lunds vackra Allhelgonakyrka med dess magiska akustik. Men det är just kyrkan som tvingar mig att sluta. Luftkvaliteten och innemiljön i kyrkan har fått mig att må dåligt många gånger under de senaste åren, men när höstterminen började för några veckor sedan blev jag sjuk på riktigt. Allt började någon gång under 2023 eller 2024 . Näsan rann så fort jag kom in i kyrkan och ögonen började rinna efter någon timme. Efter ett par timmars körrepetition var rösten slut och kraxade obehagligt. Allt gick över till nästa dag och värre än så blev det inte. Under hösten 2024 blev jag medveten om att temperaturen i kyrkan gjorde stor skillnad. Direkt efter sommaruppehållet, när det fortfarande var varmt både ute och inne, hade jag inga besvär alls. Problemen började i september, när det blev kallare oc...
Läs mer

Höstens första bakslag

I fredags kväll skulle Thomas och jag träffa en av hans många kusiner som var på besök i Helsingborg med sin man. Normala människor går förstås ut på restaurang för att umgås, men jag orkade inte med organiserandet och oron som det innebär för mig. Först måste jag hitta en restaurang som verkar servera mat som jag tål och sen prata med dem för att få det bekräftat, helst i förväg, och till sist oroar jag mig ändå för att äta nåt olämpligt som gör mig sjuk. I stället fick vi låna svärfars lägenhet och laga vår egen middag. Självklart fick vi en fin kväll med trevligt umgänge och god mat. Första gången jag vaknade på natten hade jag kramp i en fot. Det händer då och då, och för det mesta räcker det att kliva ur sängen och sätta foten mot golvet för att bända tillbaka den i rätt läge. Jag somnade om och sov i två timmar till, men efter klockan tre på morgonen var det omöjligt att sova mer. Att jag är galet hungrig mitt i natten är ett säkert tecken på att något är fel. Jag gick upp och ...
Läs mer

Undernäring 1

  Den läkartid jag hade bokad på vårdcentralen i juni 2021 fick bli en telefontid i stället, eftersom jag vaknade med ont i halsen samma morgon. Jag brukar störa mig på att läkare inte intresserar sig för helheten, utan fastnar för ett enda av mina många symptom och utreder det, som om ett symptom är fristående från alla de andra. Den gången fastnade läkaren för min saltkonsumtion och tyckte att det var väldigt konstigt att jag tycker mig må bättre om jag tillför extra salt mest varje dag. Under hösten funderade jag, helt utan anledning, på om läkaren skulle ha fastnat för något annat än just saltet om vi faktiskt hade träffats den där dagen i juni, i stället för att bara prata i telefon. Det uppenbara svaret är att jag är mager, vilket inte går att se över telefon. Det var inledningen till att börja ta frågan om undernäring på allvar. Jag bokade en telefontid med dietisten på vårdcentralen. Vi pratades vid och konstaterade att jag ändå är stabil, inte i fritt fall, så det var inte...
Läs mer