Undernäring 1

 

Den läkartid jag hade bokad på vårdcentralen i juni 2021 fick bli en telefontid i stället, eftersom jag vaknade med ont i halsen samma morgon. Jag brukar störa mig på att läkare inte intresserar sig för helheten, utan fastnar för ett enda av mina många symptom och utreder det, som om ett symptom är fristående från alla de andra. Den gången fastnade läkaren för min saltkonsumtion och tyckte att det var väldigt konstigt att jag tycker mig må bättre om jag tillför extra salt mest varje dag.

Under hösten funderade jag, helt utan anledning, på om läkaren skulle ha fastnat för något annat än just saltet om vi faktiskt hade träffats den där dagen i juni, i stället för att bara prata i telefon. Det uppenbara svaret är att jag är mager, vilket inte går att se över telefon. Det var inledningen till att börja ta frågan om undernäring på allvar. Jag bokade en telefontid med dietisten på vårdcentralen. Vi pratades vid och konstaterade att jag ändå är stabil, inte i fritt fall, så det var inte akut. Alltså fick jag en besökstid i slutet av januari.

Jag har ofta undrat hur mycket som är jag djupt därinne. Under lagren av inflammerade vätskeansamlingar, plufs och förstoppning. Vad skulle bli kvar?

På vårterminen 2020 började jag sjunga i en kör, där jag inte han lära känna någon och knappt ens lära mig några namn innan världen stängde ner för pandemi. När det blev uteväder i maj/juni träffades kören igen för två repetitioner utomhus och konsert i en park. Naturligtvis sjöng vi bara musik som alla utom jag – den enda som var ny i kören – kunde utantill sen tidigare. Det var mentalt påfrestande, alltihop, för den som redan hade levt i en bubbla i flera år och utvecklat en viss social fobi. Samtidigt jobbade jag en dag i veckan åt den lokala församlingen. Den bästa veckodagen för någon utan egen nyckel att bli insläppt i församlingshemmet var just samma dag som körrepen och konserten. Det blev några långa och tuffa tisdagar även om det inte kändes fysiskt påfrestande. Den mentala utmattningen verkade av någon anledning tömma kroppen på all överflödig vätska och jag kunde tappa mer än 3.5 kilo på ett dygn. Det var bara tillfälliga dippar, men gav ändå ett slags svar på min fråga. Det som var jag, djupt därinne under plufset, var i så fall inte mer än 46.7 kilo.

Under andra halvan av 2021 höll jag någorlunda stabilt 48-50 kilo. För lite, ja visst, men dilemmat är att jag bara går upp i vikt när jag mår dåligt. När jag mår bättre igen går jag ner. Det är svårt att tänka på viktökning som något positivt när jag alltid förknippar den med att jag har ätit något som jag inte tål, som leder till förstoppning, som leder till förkylning som leder till varaktig försämring i hela hälsotillståndet.

Dietisten gav mig konkreta och bra råd. Ungefär samma råd som till gamlingarna på hemmet, som inte heller kan äta stora mängder mat, men behöver mer energi än de får i sig. Smyg in mer fett och socker i maten. Torkad frukt om man inte orkar äta färsk. Rapsolja i filmjölken gör ingen större skillnad för smaken. Baka stora mängder kakor och ha ett lager i frysen (nej, så mycket kakor orkar jag inte baka, det får bli vartefter de tar slut).

Dietisten gjorde också ett snabbt överslag på hur mycket kalorier jag fick i mig på en dag. Ungefär en tredjedel av vad en kvinna i min ålder behöver. Han räknade då inte med att jag redan brukade sockra på filmjölken och ha med efterrätt till lunchlådan på jobbet, men mer än hälften av dagsbehovet hade han nog ändå inte kommit upp till.

Resultatet? Jodå, det gav utdelning. Jag började med att komma ihåg att äta en gång till på kvällen även om jag inte var hungrig. Magen vande sig vid mer mat och jag kunde ganska snabbt börja äta lite större portioner. Jag har börjat dricka apelsinjuice med olivolja till frukost igen, en vana som försvann för flera år sen. Först var de flesta frukter förbjudna en period efter mitt första allergitest, sen när de var ok igen hade jag börjat snåla på allt som var dyrt och onödigt eftersom jag var arbetslös och pank. Sockerkonsumtionen har inte ökat. Jag äter så mycket sötsaker som jag är sugen på och det varierar med hur mycket tid jag tillbringar utomhus och hur mycket jag rör på mig. Jag dricker fortfarande en flaska med socker-salt-lösning under eftermiddagen när jag jobbar för det hjälper mig att orka med jobbet och ta mig hem när dagen är slut.

Det mest konkreta resultatet är dels att den dagliga attacken av frossa efter jobbet har försvunnit helt, dels att jag fick mens för första gången på ett par månader bara några dagar efter att jag hade börjat äta mer. Sen gick det bara en dryg vecka efter besöket hos dietisten innan nästa bakslag kom, med ny förstoppning, högt blodtryck, värk i kroppen, utmattning, nya frossor, ja hela baletten fast ännu värre. Mer om det kommer under rubriken Klimakterierådgivning.