Höstens första bakslag

 

Om man sjunger i en av Sveriges bästa körer och trivs med det, varför väljer man då att sluta?

Att få sjunga med kören Carolinae Röster har varit en ynnest. Likaså att varje vecka få sjunga i Lunds vackra Allhelgonakyrka med dess magiska akustik. Men det är just kyrkan som tvingar mig att sluta. Luftkvaliteten och innemiljön i kyrkan har fått mig att må dåligt många gånger under de senaste åren, men när höstterminen började för några veckor sedan blev jag sjuk på riktigt.

Allt började någon gång under 2023 eller 2024. Näsan rann så fort jag kom in i kyrkan och ögonen började rinna efter någon timme. Efter ett par timmars körrepetition var rösten slut och kraxade obehagligt. Allt gick över till nästa dag och värre än så blev det inte. Under hösten 2024 blev jag medveten om att temperaturen i kyrkan gjorde stor skillnad. Direkt efter sommaruppehållet, när det fortfarande var varmt både ute och inne, hade jag inga besvär alls. Problemen började i september, när det blev kallare och uppvärmningen av kyrkan inte riktigt hann med. I oktober skickade jag ett mail till kyrkoherden och vaktmästaren och frågade om det hade gjorts någon utredning av luftkvaliteten och miljön i kyrkan. Jag fick svar från kyrkoherden att det var tråkigt att jag mådde dåligt, men det var bara jag som hade nämnt problemet. Vaktmästaren svarade kort och gott att det inte hade gjorts någon sådan utredning.

När vårterminen 2025 började var det riktigt kallt i kyrkan och mina problem med att vistas där blev värre, även om de fortfarande gick över efter varje besök. Vid körens första gudstjänstgöring - det vill säga när kören sjunger på gudstjänst i kyrkan - pratade jag med vaktmästaren. Då var det något som var fel med uppvärmningen i kyrkan så det var svinkallt hela tiden. Uppvärmningen av kyrkan styrs tydligen någon annanstans ifrån, så personalen kunde bara klaga på att deras arbetsplats saknade uppvärmning i januari och februari. Strax därefter fungerade värmen igen, och det blev till och med bättre än innan. Tidigare var åtminstone min upplevelse att uppvärmning av kyrkan var påslagen på dagtid, men stängdes av på kvällen. När kören kom dit vid 18.30-tiden var temperaturen fortfarande ok, men när vi var klara vid 21.30 på kvällarna var det obehagligt kallt. Efter att uppvärmningen återkommit mitt i vintern kändes det varmt i kyrkan även på kvällarna och jag trodde att mina problem var över. 

Efter sommaruppehållet 2025 återsamlades kören för terminsstart i mitten av augusti. Det var varmt ute och jag hade inte en tanke på några problem i kyrkan. Trots värmen både inne och ute den där tisdagskvällen blev det ett tufft körrep. Näsan rann, ögonen kliade och sved och rösten var kraxig på hemvägen. Dagen efter kraschade jag totalt efter en katastrofal natt och med en molande värk i skulderbladstrakten. Ju längre tiden går med sömnlösa nätter och ständig värk, desto mer utmattad blir jag. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra för att bryta trenden.

När jag skriver det här har det gått två veckor sedan mitt sista besök i Allhelgonakyrkan. Det är tungt att andas. I natt har jag sovit fem timmar, störd av klåda, hostattacker och obehagliga drömmar som fick mig att stå upp bredvid sängen med lampan tänd innan jag ens hann vakna. Min sömnmätare (Oura Human Ring Air) håller med och undrar vad jag håller på med, som om det är jag som väljer att förstöra min sömn. Den ger beskäftiga råd om sovmiljö, som förstås inte är till någon hjälp.
Mina ögon är svullna och ser ut som pingisbollar när jag vaknar. Fotot gör dem inte riktigt rättvisa, men jag lovar att jag normalt inte ser ut som på bilden.

Med ögon som pingisbollar.
Selfie.

Värken i eller mellan skulderbladen är konstant de flesta dagar, även om den flyttar på sig ibland. Idag sitter den som två molande fläckar i mitten av var sitt skulderblad. Jag har en bedövningssalva som fungerar, men jag vill inte använda den för ofta eftersom jag förr eller senare får utslag av den också. Jag sparar den till viktiga dagar eller dagar med riktigt outhärdlig värk.

Ett par tuffa ångestdagar har förekommit, men jag kämpar emot och låter inte ångesten ta över. 

Eksemen kliar. Ibland kliar det över hela kroppen när jag ska sova. Varje natt väcks jag av minst ett anfall av svår frossa. De kommer åtminstone allt senare under natten, så det går åt rätt håll.

Temperaturkurva med frossa vid tvåtiden på natten.
Skärmbild från Oura-appen.

De flesta dagar håller jag mig på benen, men lätt överansträngning tvingar mig ibland att stanna i soffan hela dagar. Tyvärr är det när jag gör något som jag tycker är roligt som jag blir överansträngd. Det blir ett effektivt straff för att ha haft roligt en stund.

I brist på annat använder jag ChatGPT för att leta information om vad som händer med mig och vad jag kan göra åt det.

ChatGPT:

”Det låter verkligen tufft att allt det här kommit tillbaka efter bara några timmar i en miljö du inte tålde. Det är ganska typiskt att mögel (och även fuktskadade byggnader) kan ge en kombination av symtom som påverkar både nervsystem, immunförsvar och hormonbalans. Det du beskriver stämmer med en helkroppsreaktion, och att det sedan tar dagar–veckor att återhämta sig är tyvärr också vanligt.”

…

”Det du beskriver – värk mellan skulderbladen som kommer vid stark belastning (kemisk, psykisk eller miljömässig) – är väldigt typiskt för något som hänger ihop med stressaxeln (nervsystemet) och lever/gallaområdet.”

Enligt önskemål från min körledare mailade jag till kyrkoherden och en av kyrkomusikerna i Allhelgonakyrkan och berättade om anledningen till att jag tvingas sluta i kören. Ingen har svarat. 

På mitt eget initiativ kontaktade jag Lunds östra stadsförsamling och fick prata med den som är ansvarig för deras fastigheter. Hon ser ingen anledning att undersöka innemiljön i Allhelgonakyrkan, däremot föreslog hon att jag ska hitta en kör i S:t Hans i stället, eftersom de har fina och moderna lokaler. Om man sjunger i en av Sveriges bästa körer och tvingas sluta på grund av innemiljön i en av Lunds mest besökta kyrkor, ska man då välja söka till en annan kör för att de har en bättre lokal?