Den brittiska skådespelaren Miranda Hart – i Sverige mest känd som barnmorskan Chummy i tv-serien Barnmorskan i East End/Call the Midwife – har levt med ME av varierande svårighetsgrad i många år. Det här är hennes historia. Inspirerad av japansk forskning och ett experiment som författaren minns från sin skoltid, testar hon själv att prata med sina blomsterlökar på olika sätt. En blåklockslök får dagliga utskällningar, medan övriga lökar behandlas med kärlek. Den stackars utskällda blomsterlöken utvecklas och trivs inte alls lika bra som de övriga. Nej, jag har inte faktagranskat nånting, men det är heller inte poängen. Författarens slutsats är i stället att vi som är sjuka borde sluta att vara arga och besvikna på oss själva för att vi är sjuka. Vi har det tillräckligt jobbigt ändå. Att vara arg och besviken på mig själv för att jag mår som jag mår slutade jag med för många år sen, men när jag läste om det här experimentet tänkte jag i mitt stilla sinne att jag borde sluta kal...
Inlägg
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Om man sjunger i en av Sveriges bästa körer och trivs med det, varför väljer man då att sluta? Att få sjunga med kören Carolinae Röster har varit en ynnest. Likaså att varje vecka få sjunga i Lunds vackra Allhelgonakyrka med dess magiska akustik. Men det är just kyrkan som tvingar mig att sluta. Luftkvaliteten och innemiljön i kyrkan har fått mig att må dåligt många gånger under de senaste åren, men när höstterminen började för några veckor sedan blev jag sjuk på riktigt. Allt började någon gång under 2023 eller 2024 . Näsan rann så fort jag kom in i kyrkan och ögonen började rinna efter någon timme. Efter ett par timmars körrepetition var rösten slut och kraxade obehagligt. Allt gick över till nästa dag och värre än så blev det inte. Under hösten 2024 blev jag medveten om att temperaturen i kyrkan gjorde stor skillnad. Direkt efter sommaruppehållet, när det fortfarande var varmt både ute och inne, hade jag inga besvär alls. Problemen började i september, när det blev kallare oc...
Höstens första bakslag
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
I fredags kväll skulle Thomas och jag träffa en av hans många kusiner som var på besök i Helsingborg med sin man. Normala människor går förstås ut på restaurang för att umgås, men jag orkade inte med organiserandet och oron som det innebär för mig. Först måste jag hitta en restaurang som verkar servera mat som jag tål och sen prata med dem för att få det bekräftat, helst i förväg, och till sist oroar jag mig ändå för att äta nåt olämpligt som gör mig sjuk. I stället fick vi låna svärfars lägenhet och laga vår egen middag. Självklart fick vi en fin kväll med trevligt umgänge och god mat. Första gången jag vaknade på natten hade jag kramp i en fot. Det händer då och då, och för det mesta räcker det att kliva ur sängen och sätta foten mot golvet för att bända tillbaka den i rätt läge. Jag somnade om och sov i två timmar till, men efter klockan tre på morgonen var det omöjligt att sova mer. Att jag är galet hungrig mitt i natten är ett säkert tecken på att något är fel. Jag gick upp och ...
En lång, tuff vår
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Ett dilemma med att försöka blogga om kroniskt trötthetssyndrom är att när sjukdomen slår till så orkar jag precis ingenting. Inte ens att blogga. Min prioritering står fast, viktigast av allt är alltid min egen hälsa. Näst viktigast är att klara mitt jobb. Sen finns det andra plikter, som jag visserligen försöker hålla till ett minimum, men i den mån de finns måste de klaras av. Först därefter kommer det som jag gör bara för min egen skull, och inte ens där ligger bloggandet i topp. Nå väl, det blev en lång och tuff vår. I mitten av januari började jag på nytt jobb. Nervös på gränsen till skräckslagen var jag förstås för hur jag skulle klara av ett kvalificerat jobb efter flera års frånvaro från världen. Förra årets jobb, som skulle vara ett sommarjobb på Bosjökloster slott, men som varade i sju månader, var vansinnigt roligt, men också fysiskt ansträngande och ibland utomhus. Hon som är liten, klen och frusen önskade sig ofta ett kontor, där hon kunde få sitta på rumpan och anv...
Undernäring 1
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Den läkartid jag hade bokad på vårdcentralen i juni 2021 fick bli en telefontid i stället, eftersom jag vaknade med ont i halsen samma morgon. Jag brukar störa mig på att läkare inte intresserar sig för helheten, utan fastnar för ett enda av mina många symptom och utreder det, som om ett symptom är fristående från alla de andra. Den gången fastnade läkaren för min saltkonsumtion och tyckte att det var väldigt konstigt att jag tycker mig må bättre om jag tillför extra salt mest varje dag. Under hösten funderade jag, helt utan anledning, på om läkaren skulle ha fastnat för något annat än just saltet om vi faktiskt hade träffats den där dagen i juni, i stället för att bara prata i telefon. Det uppenbara svaret är att jag är mager, vilket inte går att se över telefon. Det var inledningen till att börja ta frågan om undernäring på allvar. Jag bokade en telefontid med dietisten på vårdcentralen. Vi pratades vid och konstaterade att jag ändå är stabil, inte i fritt fall, så det var inte...
En helt vanlig förkylning 2, ansträngningsutlöst försämring
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Torsdag i november. En helt vanlig jobbdag med mest utomhusfix och inga som helst turister. En körrepetition i församlingshemmet på kvällen. Körrep efter jobbdag är för mycket för mig när som helst och den totala utmattningen är förväntad. Däremot inte det plågsamma dånet inne i huvudet under körrepet. Brukar det verkligen vara så här högljutt? Jag vill bara gå hem och stoppa huvudet under täcket. Äntligen hemma och dånet inne i huvudet fortsätter. Jag somnar gott, men vaknar vid midnatt i en pöl av svett. Vaknar en gång till vid tretiden och har ont i halsen. Så klart, jag har fått en bacill. Det förklarar förstås den jobbiga kvällen också. Förkylningen varar fredag och lördag. På söndagen är jag helt återställd. Tror jag. Vad betyder egentligen återställd? Jag återgick till jobbet och blev ännu mer utmattad. Då började jag fundera på hur jag ska veta när infektionen är över. Infektionskänsla i kroppen, värk i musklerna, hyperstress och utmattning. Dånet inne i huvudet som komme...
Corona-vaccin 2, dagbok 6:e juli - 6:e oktober 2021
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Tisdag 6:e juli 2021 Länge var jag rädd för vaccinet och visste inte om jag skulle våga ta det alls. På omvägar fick jag höra talas om möjligheten till en övervakad spruta på sjukhus, det vill säga med personal som håller extra koll på de personer som har ovanligt stor risk för biverkningar. Eftersom jag ändå hade en tid bokad på vårdcentralen, tog jag upp frågan med min läkare. En vecka senare blev jag uppringd och inbokad för att få min första spruta på sjukhuset i Malmö den 1:a juli. Allt gick bra. Jag fick ingen allergisk chock, men det hade jag heller inte förväntat mig. Det är bara nötter som har orsakat sådant tidigare. Biverkningarna blev de förväntade/förvarnade plus extra påslag av de gifter som jag redan håller på att rensa ut. Magen har strulat en del, men inte gett upp helt. Dock tillräckligt för att orsaka ett par oroliga nätter. Framför allt är det tufft att orka fyra arbetsdagar på raken och jag känner att jag inte hinner vila ifatt när jag inte får sova till...